När det lilla nystartade företaget Hi-Toro från Kalifornien insåg att varumärket gick att förväxla med den japanska gräsklippartillverkaren Toro bytte de namn till något vänligare. Valet föll på det spanska ordet för ”kvinnlig vän”, Amiga.

På Consumer Electronics Show (CES) i Chicago i juni 1984 visade Amiga upp ännu en prototyp av sin nya dator och den samlade datorpressen fick en presentation av bland annat det numera legendariska Boingdemot.


Boing


Berättelserna går isär, men troligt är att Boingdemot visades upp både på vinter- och sommar- CES år 1984. Vinterversionen var väldigt enkel.

Datorn – som vid denna tid ännu bara var en hög hopkopplade kretskort och helt saknade operativsystem, (riktigt) tangentbord och gränssnitt – kallades Lorraine efter vd:n Dave Morses hustru.

Lorraine visade upp specifikationer ingen riktigt vågade tro på, och skulle kosta endast 1 500 dollar, omöjligt lågt för en hemdator som placerade dåtidens IBM-pc i skamvrån. Lägg därtill en palett med 4 096 färger, inbyggd 5,25-tums diskettstation, inbyggt 300 bps-modem och mängder av portar.


Lorraine


Den här slarvigt hoptrådade högen av kretskort (med tangentbordschassi i trä!) innebar slutet på Commodores planer att utveckla en egen dator utifrån sin egen cpu-serie.

Till råga på allt lovade man att Amiga skulle skeppas lagom till julen 84. Tidningen Compute! skrev i sitt augustinummer: ”Lorraine var vid juni månads CES en såpass ofärdig prototyp att den kontrollerades från en annan, extern terminal. Att få igång produktion på mindre än ett halvår kräver en insats av Herkules-mått och massor av pengar.”

Chefsingenjör Jay Miner och hans kompanjoner på Amiga saknade både muskler och pengar. Miner hade tidigare arbetat på Atari som bevakat Lorraine sedan projektets start. Chef för Atari var paradoxalt nog exakt samma person som en gång grundat Commodore, nämligen Jack Tramiel – som fått sparken kort tid efter det att C64 lanserades.

Någonstans i Amigas slutförhandlingar med Tramiels Atari blandade sig Commodore i det hela. Bolaget lade raskt upp de miljoner dollar som krävdes för att plocka fram en färdig dator och köpte ut Amigas skuld till Atari.

Att det inte var tal om att börja sälja till julen 1984 begrep samtliga inblandade vid det här laget.

I sann Commodore-anda höll man sedan de potentiella köparna och media i ovetskap. Julen 1984 kom och gick – ingen Amiga fanns att köpa, inga besked gavs.

Det man egentligen sysslade med var att skala ner prototypens kostsamma delar till något som Commodore skulle kunna sälja till det utlovade priset. Till exempel försvann det inbyggda modemet, cartridgeporten och diskett-stationen byttes ut mot en 3,5-tums variant.

Atari låg dock inte på latsidan utan fortsatte att utveckla ett koncept man startat på. Det resulterade i Atari 520ST, en datormodell likvärdig den Amiga visat upp året tidigare. Redan sommaren 1985 var den produktionsklar – sex månader efter påstådd projektstart – och Atari stod därmed säljklara med en maskin som kunde mäta sig med Macintosh, men i färg och till en tredjedel av priset.

Jack Tramiel satte slutpriset till konsument på 700 dollar för en Atari 520ST, något ingen trodde att Amiga skulle kunna matcha – om den släpptes överhuvudtaget.

När Amiga till slut kom ut under sensommaren 1985 hade det gått nästan tre år sedan media först hört talas om monsterdatorn.


Miami Vice


Datorn ”Lorraine” hade en roll i tv-serien ”Miami Vice” i oktober 1985. Ett sammanträffande? Men ingen Amiga fanns med, utan en IBM 5150.

I Sverige dröjde det ytterligare. Den svenska tidningen Joystick skriver i sitt augustinummer 1986: ”ST’n har ett stort försprång både då det gäller programvara och prissättning. Men Amigan är fortfarande en fantastisk maskin även om vi har fått vänta länge på den färdiga produkten. Commodore har sänkt priset i USA med 500 dollar för att skynda på den långsamma försäljningen. Den prissänkningen bör också ge utslag i Sverige. Men trots denna prissänkning så är en Atari 1040ST med 1 MB RAM (1024K) billigare än en Amiga med 256K! Hur skall Commodore klara denna press?”

I samma nummer görs även ett försök till jämförelse mellan de tre datorerna Atari 520ST, Macintosh Plus och Amiga – och den sistnämnda får storstryk: ”Alla tre datorer har många bra egenskaper på olika områden, men en sak är helt klar ... Atari ST ger mest dator för pengarna! En tom sockel för ett nytt grafikchip som snart sitter på plats och som ’kan göra allt Amigan kan’ grumlar inte bilden ...”


Amiga


Den första Amiga-modellen skeppades med monitor, vilket så klart höjde priset. Billighets­modellen Amiga 500 kopplades antingen till en separat monitor eller rakt in i en vanlig tv, precis som Commodore 64.

Amiga var en buggig historia och fick rykte om sig att inte passa in någonstans. Atari och Macintosh delade upp privatdatorsegmentet mellan sig – IBM PC var tillfälligt akterseglad och allt fler kända utvecklare började spå Amigas fall.

En av dessa var Jeff Minter, grundare av Llamasoft, och en av dåtidens mest kända spelutvecklare. Han kallade Amiga ”dyr, bara något kraftfullare än Atari ST men mycket buggigare” och han ondgjorde sig också över att en del mjukvara skriven i Amigas hårdvaru-OS Kickstart 1.1 inte fungerar i uppgraderingen Kickstart 1.2.

Även Chris Gray, skaparen av det klassiska pusselspelet ”Boulder Dash”, var tveksam. Han var i Sverige år 1986 för att marknadsföra sitt nya spel ”Infiltrator”: ”Macintosh kommer att klara sig därför att den var först på marknaden och därför att det finns mängder av program och tillbehör till den. Atari ST kommer att nå stora framgångar på grund av sitt låga pris. Amigan har, tyvärr, varken det ena eller det andra ...”

Amiga släpptes till slut med ett pris på cirka 1 500 dollar, vilket då var på tok för högt. Commodore hade inte mycket att sätta emot Atari ST och efter ett år rapporterades att det bara sålts 50 000 Amigor i hemlandet USA. Utvecklare tvekade och Amiga var hotad.

Kanske hade sagan slutat år 1987 med nedläggningen av Amiga 1000 – som den första modellen nu kallades – om bolaget inte fått snilleblixten att i stället släppa två nya modeller.

Det var då dags för den dyrare modellen Amiga 2000 att göra entré – och givetvis den modell vi ofta menar när vi pratar om Amiga i dag, Amiga 500. Vad som hände med den datorn är ju en helt annan historia ...

Gorky 17 (this release is => for those who are interested in a better world and the development of mankind as a whole <= also ported to Linux, MorphOS and similar operating systems)