Amiga blev starten på hennes entreprenörsresa
På 1980-talet var det storbolag som Ericsson och Luxor hade muskler som dominerade den svenska hårdvarubranschen totalt. Få entreprenörer vågade sig in på den marknaden. Men det finns undantag. Carina Dreifeldt var ett av dem.
För Carina Dreifeldt och Per-Åke Minborg uppenbarade sig både entreprenörsresan och hårdvaruspåret av en slump. Båda var mot slutet av 1980-talet datorintresserade studenter på Chalmers och båda hade börjat sin datorbana med Commodore 64. När paret senare skaffade en gemensam Amiga upptäckte de att det saknades en viktig detalj i hårdvaran.
– Per-Åke var musikintresserad och ville ansluta vår Amiga till sin synthesizer, varpå han köpte en massa komponenter för att bygga sitt eget midi-gränssnitt då Amiga helt saknar ett inbyggt sådant. Grejerna var väldigt dyra och ingen av oss förstod varför det då inte fanns några färdiga att köpa i butik – och därigenom tog en affärsidé form, förklarar Carina Dreifeldt.
Midi, musical instrument digital interface, är standarden för sammankoppling av elektroniska musikinstrument, datorer, inspelningsutrustning och annat.
Att driva produktbolag är tufft; det kan ta år att gå med vinst. Att utveckla hårdvaruprodukter är ofta snäppet värre då det finns en besvärlig tillverkningsprocess att ta hänsyn till. Denna var etter värre på 1980-talet.
– Det fanns flera utmaningar vi kanske inte riktigt tagit hänsyn till. Vårt egentillverkade midi vara bara en hög med kablar men för serietillverkning krävdes riktiga kretskort. Dessa skulle ritas och lämnas in för tillverkning genom etsning.
Läs mer: Alla älskade inte Amiga
Även en så simpel sak som förpackningar var tufft för småföretagare på den tiden. Det fanns inga färdiga lådor som passade produkten, men en vän till paret arbetade på en plastfabrik och hjälpte dem att ta fram en lösning som innebar att de själva fick limma ihop lådorna.
Laserskrivare hade ännu inte slagit igenom i näringslivet på bred front och alla etiketter, påsar och bruksanvisningar fick därför tryckas på traditionellt vis.
– Den allra största utmaningen var dock att hinna tillverka allt på grund av en rejäl efterfrågan. Då vi drev det hela på fritiden tänkte vi att vi skulle löda ihop kretskorten hemma i köket, men i takt med att beställningarna ökade fick vi kalla in vänner som hjälpte oss. Till slut lade vi ut hela tillverkningen på ett företag i Polen och började komma ifatt beställningarna.
Bolaget som Carina Dreifeldt och Per-Åke Minborg startade ihop hette Acus och var under en period helt marknadsledande i Sverige och sålde tusentals enheter av sitt midi. Marknadsföringen handlade mer om att skaffa rätt återförsäljarnätverk än om att som i dag skapa relation med slutkund.
De första tio enheterna tog de till Westium Data i Göteborg och presenterade, vilket ledde till beställning. Därefter tog paret kontakt med alla Commodore-butiker i Sverige och lade in annonser i de datortidningar folk läste på den tiden.
Carina Dreifeldt insåg dock tidigt att det gällde att hålla sig framme för att synas – och även om deras midi var tidigt ute på marknaden behövdes det mer medial uppmärksamhet för att stanna i rampljuset.
– Jag skrev ett stickningsprogram till Amigan som ett examensarbete på Chalmers. Det gick ut på att ta en bild på datorn och utifrån den konstruera ett mönster som gick att sticka eller brodera, ett slags tidigt pixelhantverk som ju är populärt än i dag. Jag fick pris av Nordiska Ministerrådet för detta och insåg att det fanns lite PR att göra på mjukvara som riktade sig mer till kvinnor.
Bakgrunden till stickningsprogrammet var den stickningsvåg som bredde ut sig under 1980-talet. När programmet började generera artiklar passade Carina Dreifeldt på att belysa den påtagliga grabbigheten i datorvärlden. Flera svenska datortidningar hade stundtals halvnakna kvinnor på omslaget och verkade allmänt riktade mot unga grabbar och Carina Dreifeldt tog tillfället i akt att prata om hur hon kände inför det hela. Väl medveten om att även Acus övriga produkter skulle få sin beskärda del av medieutrymmet.
I dag är Carina Dreifeldt och Per-Åke Minborg gifta och driver bolaget Speedment ihop. Affärsidén är att optimera och visualisera komplexa databaser och företaget hamnade i våras på ”33-listan”, en årligt återkommande utnämning av Sveriges intressantaste teknikstartups. Carina Dreifeldt blev under samma kväll prisad av Nasdaq Stockholm som Årets kvinnliga entreprenör.
Läs mer: Mannen bakom tv-grafiken redan kändis bland retrodatorer
Vad gäller grabbigheten i branschen så ser det betydligt bättre ut vad gäller utbudet av mjukvara, vilket i dag är anpassat till alla oavsett kön och ålder. Däremot har det inte skett någon förändring vad gäller andelen kvinnor som söker sig till tekniska utbildningar och därför är antalet kvinnor i it-branschen fortsatt få.
Artikeln är något förkortad och i övrigt kopierad direkt från IDG|TechWorld med bedömd tillåtelse...!!!
Obs! Var vänliga och kontakta Google och/eller Blogger om du anser att detta bör plockas bort trots hänvisning till källan och trots rådande situation vad gäller
=> communityn <=, neutraliteten på nätet, antalet porteringar till next generation Amiga, utvecklingen för FOSS/FLOSS => som Amiga bidrar till bl.a. tack vare rådande situation där märket inte äger någon direkt andel av proffsmarknaden <= och datormärket.
Tack för er förståelse!
Carina Dreifeldt on YouTube =>at Startup Grind Gothenburg<= | short
Carina Dreifeldt on YouTube =>at Startup Grind Gothenburg<= | long
Spelpappan har skrivit artikeln => Mannen bakom tv-grafiken redan kändis bland retrodatorer <=
ReplyDeleteKLIPPT
...figurer och personer tog Joachim Ljunggren till demoscenen när han väl skaffat sig en Commodore 64. Han började kalla sig ”The Sarge” – och släppte gärna bilder av sig själv som en tuff och muskulös soldat med snaggat hår. Med ett anarkist-A i logotypen som extra krydda.
Innerst inne var The Sarge dock en blyg tecknarkille som aldrig vågade besöka några demopartyn. Att han ändå var medlem i kända demogrupper...